48 år, inte illa!
Ja, så har jag fyllt år igen.
Och nu skriver jag det här, så kanske jag kommer ihåg, att jag har blivit ett år äldre, igen.
Jag vet inte varför jag undviker att fira födelsedagar.
Jag vill helst bara strunta i dem.
Fast jag har mina aningar...
(det har inte med åldern att göra, att jag blir äldre, de spelar ingen roll).
Utan jag "tror" de kan bero på:
Dels att mamma inte finns mera. (det är ju de man firar, att man har föds, utav en mamma).
Å min goa mamma, fixade alltid tårta, oftast till oss alla, vi är ju några stycken som fyller år, efter varandra nu i september, men även i februari.
Å min kära mor, hon gjorde många fina och goda tårtor.
Sen är det stor skillnad på familjen.
När barnen var små, och alla bodde hemma. Ja, då fanns vi för det mesta hemma allihopa, när någon fyllde år.
Så även om det var mitt i veckan, så fira vi.
Sen när vi började splittras, genom skola, jobb mm, så träffades vi, i den mån de gick.
Nu är de annat!
(livets gång, som för de allra flesta).
Men sen är vi så pass gamla nu, så kalas, tårta & presenter är nästan överkurs.
Nån gång måste man ge sig.
(även om vissa gillar paket/presenter).
Å sen så har vi nog också "vuxit ifrån" tårta mm.
Vissa gillar inte tårta. Ibland går vi på en nån diet.
Så det finns många andledningar till att saken är förändrad...
Så om jag bortser från åldern, tårta & presenter och att vi är på olika ställen,
så är en födelsedag helt okey,
och speciellt då jag tänker på vad som betyder mest i mitt liv,
och det är:
"Lyckan att vara mamma, till mina tre Underbara Älskade Döttrar.
Som alltid finns i mitt hjärta, (vare sig vi är fysiskt tillsammans, eller om någon är på vift).
Å den kärlek jag känner till er, det är det som betyder mest.
Tack mina fina goa döttrar, Älskar ER.MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
