Undra vad som är "normalt"
Ja, vad är egentligen normalt!
Jag har snart levt i 50 år, och tycker att jag har följt "normen" för "normal Svensson" ganska bra.
(förutom en massa tråkigheter som jag ställt till med. Som jag önskar vore ogjort).
Jag får prova att gottgöra det framöver, så gott det går.
Men, jag växte upp i ett ganska (förhoppningsvis) normalt liv.
Jag, min bror och våra föräldrar (och några djur, som jag lyckades få till mej).
Släkt & vänner.
Mamma skötte hushållet, Pappa jobbade. Jag och min bror var "bara barn". (som fick synas, men helst inte höras).
Jag provade att uppföra mej, så som jag blivit uppfostrad. (vilket jag idag, tycker va ett dåligt sätt, många gånger).
Därför är jag "som jag är idag"!
(men jag har börjat förstå. Så det ska jag jobba med, för att bli "som jag vill".
Min uppväxt/skoltid, där gjorde jag det som förväntades av mej.
Jag är jätte duktig på att anpassa mej.
Jag höll mej inom "ramarna" (för vad som var "normalt").
Skaffade min egen familj.
Gjorde så gott jag kunde.
Kände mej ensam många gånger.
Men, ändå bad jag sällan om hjälp.
(För det är jag dålig på).
Har sen "försökt" hänga med under alla år,
med att göra "Svenson" saker.
För att verka "normal". (och duktig).
Kanske det var därför, som "jag rasa". (under de år som jag betedde mej så dumt).
Inte höll måttet, utan strula till allt.
Och gjorde en massa fel val..
Sorgligt är det iaf,
Vad än det beror på.
Det jag menar med allt detta, "om de normala" är,
Att jag idag (och under många år) har en sån önskan av att resa, se saker, uppleva olika kulturer, vatten/haven, (t.o.m. rymden/universum), träffa olika människor/djur, vara i naturen/ett med naturen, prova att göra enkla saker, för att överleva.
Att leva i stunden,
Här och nu.
När jag sitter hemma,
känner jag att allt materiellt, tekniska prylar, alla "saker" känns så himla onödiga.
Och de mesta kläder jag har, är sånt jag INTE vill använda.
Jag tyngs nästan ner, av allt sånt.
Sen ser jag på nyheterna,
och där är mest elände.
Människor mår dåligt (av massa olika anledningar). De mesta handlar om att "vara bäst/tävla mot alla".
Stress, dålig ekonomi, lyxiga saker, allt man ska vara med på. Och hur bra/snygga alla ska vara. Och bäst och smartast på jobbet. Eller i skolan. Vältränad & smal, snygg och stark. Muskler, men inget fett.
Och hur ser världen ut, med fattigdom, natur katastrofer, krig och missbruk, våld och annat.
Nä, usch för allt sånt där.
Inte undra på, att människorna är olyckliga.
Och världen ser ut som den gör.
Det jag känner idag, som känns viktigt för mej, som jag vill göra, är:
Ta hand om mej själv.
Göra sånt Jag vill och mår bra av. (de jag inte fick/kunde göra när jag växte upp)
Vara tillsammans med dem jag vill umgås med.
Jag vill att allt ska vara enkelt.
Är det "normalt" att bara göra det jag själv vill?
Är det "normalt" att bara tänka på mej själv? (mina barn är ju vuxna & klarar sig själva)
Såklart ska det vara de.
Jag har endast ansvar för mig själv! (idag/nu för tiden).
Och enda sättet att sprida glädje & lycka,
ÄR GÖRA DET JAG SJÄLV VILL OCH
ATT SJÄLV VARA LYCKLIG!
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
