Utrikes t.o.r
Jag hade egentligen ingen större lust. (tyvärr).
Tanken har slagit mej flera ggr, och någon gång borde jag åka,
så det fick bli idag!
Buss fram & tillbaka,
142 rikstaler enkel resa!!
Inte klokt!!
Pappa välkomna mej,
även om han tyckte det kändes jobbigt. (minsta lilla sak blir jobbigt).
Han ville ha hjälp med att handla och fixa lite mat.
(så denna gång fick jag agera "hembiträde"!)
Så vi var och handlade.
Sen fixa & trixa jag i köket,
så nu har han så han klarar sig några dagar.
(även om han "sa", att han var helt "borta" ,i "hur" han skulle göra).
Men jag sa,
- Det fixar du, bara du vill/försöker. Prova dej fram. Med allt!
(Det är ganska jobbigt, att dagligen/flera ggr, få höra samma "negativa" meningar.
Att lyssna om och om igen...
Sen att försöka "peppa", om och om igen...
Ibland tryter orken!)
Så klart tycker jag väldigt synd om honom.
Måste vara fruktansvärt jobbigt, att må så dåligt, under lång tid.
Och jag känner mej hjälplös, då jag inget kan göra.
Men jag måste också få säga ifrån.
Säga vad jag tycker, känner & tänker.
Ja, jag önskar & hoppas,
att detta vänder, och att du får tillbaka styrkan och tron på dej själv.
Mycket handlar om det,
och viljan.
Krya på dej, käre pappa.
Ja, det var trippen till H-dal det!
Lite nyttig har jag varit
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
