Acceptans
Acceptans/Acceptera, ett ord jag hört många gånger, men inte kunnat ta till mej, jämt!!
Idag kom det upp igen, då jag var hos min sjukgymnast.
Då hon sa, "att jag får ta och acceptera min värk, och mina begränsningar".
Inse att det finns där, och kommer följa mej...
Och att jag inte ska prestera jämt.
Utan, vara nöjd med de jag gör.
Att se de lilla.
Känna och lyssna på min kropp.
Döm inte.
Se bortom hindren. Se möjligheterna.
Tro på mej själv.
(jag har haft värk i så många år, visst har jag gnällt & klagat, men inte på allvar erkänt hur det har varit,
utan jag har alltid visat mej starkare & bättre, än hur jag har känt.
Varför?
Jag vet inte.
Jag ville väl inte erkänna, för nån, inte äns mej själv).
Men nu är det som det är!
Och ska jag orka, och komma vidare.
Måste jag acceptera & erkänna, hela situationen.
Jag har mina besvär och min värk.
Jag är bra i alla fall.
Jag duger.
Jag ska ta hand om mej.
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
