Väldigt känslomässigt
Oj, vad mycket det blev på en gång..
Jag har länge tänkt hälsa på en viss person. Som funnits i mitt liv i många år.
Och nu var det något som sa mej, att de va dags.
Jag köpte med mej en blomma, (de blev en bukett tulpaner, rosa)
och en bit marsipan, som jag vet att hon tyckt om.
Hon bor sedan en tid tillbaka på ålderdomshemmet.
Och när jag kom dit, och jag fick veta vilken avdelning hon bodde på, blev det väldigt känsligt för mej.
(de var på samma avd som min mamma bott på).
Och jag har inte varit på hemmet, sen hon gick bort.
Så det blev jätte jobbigt.
Fann personen sittande i sin stol, i matsalen.
Och så känslosam som jag redan va, hade jag svårt att hålla tårarna borta när jag fick se och krama om henne.
Det var en stark känsla som fyllde min kropp.
Tårarna brände bakom ögonlocken.
Jag fick blunda hårt.. och andas djupt..
Vi for in på hennes rum
(som låg vägg i vägg, med min mammas gamla rum, Oj vad de kändes i mitt hjärta).
(Jag kan lova, att jag fick kämpa mot tårarna, av flera skäl).
Jag stannade en stund.
Vi pratade. Hon med liten, tyst röst. De var mest som en viskning.
Även om hon ibland lyckades få lite kraft i sin röst.
Jag frågade hur hon hade det. Hon sa som de va...
Jag sa, - vi får tänka på allt de fina, goda och roliga.
Jag pratade om gamla goda minnen.
Hon log.
Härligt.
KRAM PÅ DEJ.
Å MÅ SÅ GOTT.
(livet är som det är,
man ska ta till vara på varje stund,
de kan ändras så fort)
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
