Fjärilen 2:a mötet
Så var det dags igen.
Veckorna går fort...
Denna gång fick vi enkelt presentera oss själva, igen.
Jag har aldrig gillat att prata inför en grupp.
Jag känner mej inte nervös, men jag ogillar det ändå.
(har alltid haft känslan, sen skolan, att ingen är intresserad av att höra, vad jag har att säga).
Det har säkert att göra med, att ingen lyssnade på mej som barn.
Men alla lyssnade.
Och JAG ÄR LIKA VÄRDEFULL, SOM ALLA ANDRA!
Vi fick se en film,
och den påminde mej om en massa. Så mycket jag kände igen.
Så jag blev riktigt berörd.
Det var jobbigt.
Tårarna kom (önskade att jag hade varit hemma, och fått släppt fram allt, ORDENTLIGT.
För det har jag behövt.
Jag kände hur sårbar jag är.
Och hur mycket som finns där inne, som jag behöver ta hand om.
För så är det, de behöver bearbetas.
Inte stängas inne.
Utan släppas fram..
Det kommer bli jobbigt.
Men allt för att jag ska förstå, och må bra.
Det var många andra i gruppen, som tyckte det var jobbigt denna gång.
Skönt, vi sitter i samma båt.
Och förstår varann.
Vi får kämpa tillsammans.
Lyssna & dela.
Tack för denna gång.
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
