Att bara vara passiv, ger inga resultat!
När jag känner mej liten & klen.
Då känns minsta lilla problem, STORT som ett helt berg!
Å då känns det tungt, att ta tag i det.
Fast, det är bara att göra det, och klättra / kämpa på!
Så idag har jag gjort lite nytta.
Fixat lite..
Meningen (för mej) med ett autogiro, är ju att det ska ske automatiskt UTAN problem. (man ska kunna slappna av, och veta att det sköter sig.... utan att man behöver göra nått). Eller hur!??
(nu kom jag åt NÅN knapp, å så blev texten så här stor!! Å jag vet inte vad jag gjorde. Typiskt mej!!)
Jaja.
Jag har iaf mailat och ställt frågan, - Vad de håller på med!
Och varför!
Väntar på spänning på svaret.
Sen har jag läst, (och även varit in på hälsokost-affär å frågat) om dessa vitaminer / mineraler mm
- Jag blir helt snurrig i skallen.
Ta det, inte det. Ta på morgon, ta på kvällen. Ta tillsammans med det, ta inte tillsammans med det. De ena hjälper de ena, de andra motarbetar de tredje.
Inte lätt de här!
Jaja, jag ska testa några, så får jag se OM jag blir Pigg & får mera energi (och kanske blir bättre i kroppen), eller om jag blir mer knasig i skallen...
De märks ;)
Å så var det de här med maten.
Jag fortsätter att läsa.... och läsa mera..... där är det lite lika, som med kosttillskott. Viss mat passar ihop, medans annat, inte alls passar tillsammans!
Hur man än vrider & vänder, så är ändan bak!
Det kommer bli skitbra det här.
Så spännande..
Promenera har jag också gjort idag.
Med mina trötta ben. Och sega kropp. Å med tunga tankar, om hur himla trögt det är!!
Fy skam...
Nä, nu vill jag känna hopp / glädje & vara full med massa energier...
(Räckte inte sommarens sol till att fylla på mej med detta?)
Nä, tydligen inte!
Inget bad blev det idag heller.
Å ena tjejen på gruppen (CR) ikväll är sjuk. Så jag fick förfrågan OM vi ändå skulle ses.
Å jag sa JA! (bra gjort av mej, som är så seg & trög).
Känns alltid så bra, efter ett möte. Möten & samtal behövs. Så de så.
Otillräcklig känner jag mej också.
Hopplöst då jag vill "krama om", och det inte går just då.
När jag vill vara till stöd, men inte har de rätta orden.
När jag förstår hur du kämpar på.... å så kan jag inget göra.
När mina "hurtiga ord", inte alls passar in..
Ja, jag vill så gärna - stötta, finnas där, lyssna, komma med "goda passande ord", KRAMA OM.
Men, det bästa jag kan göra, är att LYSSNA, när du vill.
Och det hoppas jag du använder, när du behöver.
JAG FINNS.
Bäst av allt är ändå;
Du är så pass duktig & stark själv.
Å så har du dina syskon & vänner.
Å så har jag beställt klipptid.
Alltid è de nått!
Packat har jag också gjort (håller iaf på).
Å nån liten julklapp blev de också..
Brottas med tankar & känslor gör jag fram & tillbaka. (det är såå mycket som behöver bearbetas).
Det kommer bli jobbigt, fast väldigt intressant & givande och mycket mer..
Nu får det räcka för denna gång.
Skönt att skriva av mej, även om det bara är en "bråkdel" av allt och väldigt rörigt....
Haha, tänk hur det ser ut här inne i skallen ;)
De ni!!
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne ;)MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
