Al-anon kväll
Igår, måndag. Var jag på möte igen.
Denna gång var det 7 st nya!
Sammanlagt var vi 10.
Tänk, vilket behov det finns. Och ändå så är det bara en "bråkdel" som kommer....
Av alla som skulle behöva.
Så igår tog vi "1:a steget".
- "Vi erkände att vi var maktlösa"...
Och några av "delningarna" ,var som vanligt, väldigt känslosamma.
Jag kände bara, att jag ville ge dem alla en jättekram.
Det var en kille där,
(säkert i 30 års åldern) som presenterade sig som"nära vän" till alkoholist, (fast de var hans bror de handlade om). När han skulle presentera sig, så kom tårarna på honom....
Sånt känns jobbigt.
Ja, dessa möten ger alltid nått.
Även fast det är "elände", så ger det alltid nått gott.
Jag känner mej starkare efter varje gång. Och lite klokare ;)
Tack.
MonaFalk!
Kommentarer
Trackback
