Sista dygnet
Eftersom jag "blivit" den jag just nu är,
så kan jag inte acceptera "vad som helst".
Har försökt länge nu,
Hoppats/önskat/väntat/
men som det är nu, så håller det inte!
Jag måste göra det som känns rätt/bäst för mej...
(även om kärleken finns,
så är vi inte på samma nivå).
Jag sa som jag kände,
kanske du förstod.
Men det är jobbigt.
Jag lider med dej.
För jag "tror" att du vill, fast du inte kan.
Inte nu iaf.
Men din närhet & kärlek KÄNNS,
när det är "du".
Den är stark & fin <3
Den kommer jag alltid att sakna.
Men vi har bägge det vi måste gå igenom,
på vårat sätt. I våran takt.
JAG KOMMER ALDRIG GLÖMMA,
UTAN BARA FÖRSÖKA,
"TÄNKA PÅ ETT ANNAT SÄTT".
En Dag I TagetMonaFalk!
Kommentarer
Trackback
