monafalk

 

Ikväll var jag på mitt sista Al-anon möte här i S-svall!

Och det kändes JÄTTE VEMODIGT!

 

Det var ju "där" i källaren på Elims kyrkan allt startade i början av februari.

 

Mitt första Al-anon möte.

Helt förtvivlad var jag då....

Maktlös inför allt.

Alldeles trasig.

Förstod inget...

 

Så jag gick dit,

för att se vad det var & om jag kunde få några "råd"/"hjälp".

 

Inga direkta råd, (eftersom man inte "dömer" någon, eller kommenterar).

men massor av upptäckter & förståelse för denna "sjukdom" & medberoende.

TACK.

 

Är så himla tacksam,

för gemenskapen, för programmet & alla delningar, steg-arbeten, böcker som jag läst mm

 

Men framför allt,

mitt eget tillfrisknande, mitt eget uppvaknade i denna sjukdom/medberoende/möjliggörare och allt vad det innebär.

 

Jag har bara börjat...

Kommer fortsätta "jobba med"/"ta hand om mej själv" på bästa sätt,

genom detta program.

Söka mej till en ny gemenskap och jobba vidare....

Detta är ett livslångt program.

 

Tillbaka till avskedet,

TACKAR DENNA GRUPP, för allt ni gett mej.

Kommer sakna ER jätte mycket.

Men jag vet att ni alltid finns där, om jag behöver/kommer tillbaka.

KRAM

EN DAG I TAGET!